Att blanda tur och skicklighet i spel
Tur och skicklighet är ofta en del av spel och det finns helt klart tendensen att se på dem som motpoler och i konflikt med varandra. Men ett annat sätt att se på dem är att de kompletterar varandra och tillför olika saker till spel.
Det första man kan tänka på är hur turfaktorn är något som jämnar ut spelfältet. Ju mer tur som krävs desto mindre erfarenhet och expertis behövs för att kunna spela spelet på samma nivå som alla andra, även om man aldrig spelat det tidigare. Detta är ju den princip som många spel om pengar förlitar sig på.
Men ibland använder man sig av element som dessa bara för att göra spelet lite mer oberäkneligt. Inte för att det ska bli lättare, eller svårare för den delen, utan bara för att det kan lätt bli tråkigt att veta i förväg allt som kommer att hända. Ju mindre tur som är inblandat i ett spel desto mer tävlingsinriktad har det en tendens att bli, även om det mer eller mindre drivs helt och hållet av spelarna av spelet.
Tittar man bara på hur många det är som håller på med så kallade speedruns kan man snabbt se hur detta är fallet. Detta är ofta spel där slumpen är mer eller mindre icke existerande. Man vet precis hur spelet ser ut och nästan allt händer på ett och samma sätt i en specifik ordning varje gång man spelar det. Tittar man på spel där man dock tävlar direkt mot andra spelare så hittar man ofta spel helt utan slumpelement eller strategiskt placerade sådana.
När de saknar slump helt och hållet, som till exempel schack eller go, är det bara skickligheten som avgör vinnaren. En nybörjare har ingen chans att slå en mästare i någon av dessa spel. Men tittar man på ett populärt spel idag som samlingskortspelet Hearthstone, så kan detta hända så länge mästaren har en hel del otur. Sammanfattningsvis kan man säga att tur och skicklighet inte är i sig själv positiva eller negativa aspekter av ett spel i sig själv. Det handlar om hur dessa implementeras och den förståelse utvecklarna har för vad tur och skicklighet kan åstadkomma i spelet.